Moi.

Kunde inte bli annat än nervös idag när Erik (min chef) sa: "Tänkte att du skulle äta lunch med mej idag"..mycket förvånad svarade jag lugnt "javisst"..(medans jag inombords kände nervositeten och oroligheten öka..vad väntade? hade jag gjort något fel?) många frågor hann cirkulera i mitt huvud innan det blev dags för lunch..

Åkte iväg..(vilket bara det kändes skumt, att åka ensam tillsammans med Erik i hans privata bil) väl på plats och vid bordet, ställde han första frågan (lite avvaktande): Jaha..Sandra...du har ju varit hos oss några veckor nu, hur tycker du att det känns och att det går? 

Efter ha redogjort hur jag känner gällande dessa frågor, var det Eriks tur....vilket innebar en våg av beröm och lovord..(!!) vilket känns jättekul och överväldigande..var en trevligt lunch, med god mat och ett riktigt bra samtal!

lite senare påpekade en av mina kollegor skämtsamt att varken hon eller någon av dom andra någonsin hade blivit utbjuden på lunch..så hon tyckte jag skulle ta åt mej lite extra.. vilket jag också gjorde! ;) 

Hoppas eran dag har varit lika bra och positivt överraskande! :)

Puss & Kram.