Moi.

Vilken familjehelg (!)

När vi kom till Stockholm i gårkväll lämnade vi först av Moroj.. efter det var det dags att bege sig till min moster och morbror där vi skulle sova inatt..dock var det "bara" morbror Anders som var hemma..då vi inte ses alltför ofta bestämde vi oss för att gå ut och äta och uppdatera varandra om nuläget.. :)

Efter något som var en gudomligt god middag tog vi en kvällspromenad som slutade med att vi fick ta GPs:en till hjälp för att hitta hem (!) :D


                        Dagens Tips: Prima Cucina

Deras pasta: Napolitane al Tartufo var en succé (!) (Stora pastarör med strimlad kalvfilé, tryffel, vitvin & grädde)

        Var vad vi minst sagt var (!)..GPS är BRA ibland.. ;)


Dagen började med frukost tillsammams med Anders innan det var dags för honom att åka iväg och jobba.. sen var det till att sätta fart och göra oss i ordning för att gå på dop..


Inväntade min käre far som var på väg in till Stockholm enbart för att komma in med och byta till vinterdäck på min bil under tiden vi var på dop.. för att jag skulle slippa åka till Tierp.. världens bästa pappa har jag! :)


Efter bilbytet bar det iväg mot Duvbo (finns en kökslucka i ikeas sortiment med samma namn..yrkesskadad..? inte alls ;p) kyrka.. efter att virrat runt alldeles för länge hittade vi fram tillslut.. med en god mariginal på hela tre minuter gick vi in genom dörrarna till kyrkan..


Från Vänster: Elliot, Andreas (Gudfar), Emma (Faster), Johan (Pappa), Johanna (Mamma).
 
Efter dopet var det Sundbyberg och familjen Kolm/Qvick:s lägenhet som gällde..fast inte för oss.. var dags att ta oss in till stan igen för att byta tillbaka bilen..tog över en timme att ta oss fram och tillbaka till sundbyberg.. det positiva med det var att den värsta ruschen i lägenheten hade lagt sig..vilket gjorde mej mindre nervös.. :)

Måste säga att det känns väldigt bra trots allt.. att träffa hela släkten på en och samma dag är inte alltid helt lätt.. fast med familjen Kolm är nästan ingenting svårt har jag lärt mej..dom får mej att känna mej som en i familjen.. fast jag inte är det..eller ja..eller inte än iallafall..eller..?  ;)




Idag är det exakt 1 år och fem månader sen jag och Daniel återupptog våran vänskap.. en vänskap som sakta men säkert har lett till något mycket mer..(vilket dom flesta av er redan räknat ut eller anat)..allting känns så bra och naturligt.. som att det alltid har varit och alltid ska vara såhär..känner mej redo att göra ett försök och satsa på oss.. så vad skulle inte passa bättre än att sätta dagens datum som en bra början på det hela..? Förhoppningsvis håller han med..(han vet inget än..) men jag tror och hoppas det (även om det har varit mej "bollen har legat hos" den senaste tiden)så kan man inte vara helt säker..så.. jag får väl återkomma med svaret.. ;) 



Puss & Kram